I den anda som frammanas i Stockholmsdeklarationens rader om en samtid som fortfarande är märkt av antisemitism och främlingsfientlighet och det internationella samfundets del i det djupa och viktiga ansvar att bekämpa sådan ondska, uppmanade 2015 kommittén om antisemitism och förnekande av Förintelsen HRA:s plenarsammanträde i Bukarest att anta följande arbetsdefinition av antisemitism.
Vid plenarsammanträdet i Bukarest den 26 maj 2016 fattades beslut om
Att anta följande icke rättsligt bindande arbetsdefinition av antisemitism:
”Antisemitism är en bestämd uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar. Språkliga och fysiska uttryck för antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot judiska institutioner och religiösa samlingsplatser.”
Följande kan tjäna som exempel för att vägleda IHRA i arbetet:
Uttryck kan inkludera sådana som riktas mot staten Israel som en judisk samfälldhet. Dock kan kritik mot Israel som kan jämställas med sådan som riktas mot något annat land inte betraktas som antisemitisk. Antisemitism tar sig ofta uttryck i form av anklagelser om att judarna konspirerar för att skada mänskligheten och beskyllningar om judarnas skuld till ”varför saker går fel”. Den uttrycks i tal, skrift, visuella former och gärningar, och nyttjar nedlåtande stereotyper och negativa karaktärsdrag.
Nutida exempel på antisemitism i offentliga sammanhang, i media, i skolor, på arbetsplatser och i religiösa sammanhang kan inbegripa, med hänsyn till det övergripande sammanhanget, men är inte begränsade till följande:
-
Uppmana till, bistå eller rättfärdiga dödandet eller skadandet av judar under åberopande en radikal ideologi eller en extremistisk uppfattning av religion.
-
Framföra lögnaktiga, avhumaniserande, nedsvärtande eller stereotypa anklagelser om judar som sådana eller om judars makt som grupp, i synnerhet, men inte uteslutande, avseende myten om en världsomfattande judisk sammansvärjning eller att media, ekonomin, regeringar eller andra samhällsinstitutioner kontrolleras av judar.
-
Anklaga det judiska folket för att vara ansvariga för verkliga eller påhittade missgärningar som begåtts av en enda judisk person eller grupp, eller till och med för handlingar som begåtts av icke-judiska personer.
-
Förneka uppgifter, omfattning och anordningar (till exempel gaskammare) eller föresatsen med folkmordet på det judiska folket i händerna på det nationalsocialistiska Tyskland och dess anhängare och medbrottslingar under andra världskriget (Förintelsen).
-
Anklaga judarna som ett folk, eller Israel som en stat, för att uppdikta eller överdriva Förintelsen.
-
Anklaga judiska medborgare för att vara mer lojala mot Israel, eller mot de prioriteringar som judar runt om i världen påstås ha, än mot sina egna länders intressen.
-
Förneka det judiska folket dess rätt till självbestämmande, till exempel genom att hävda att existensen av en israelisk stat är ett rasistiskt verk.
-
Ägna sig åt dubbelmoral genom att av avkräva Israel ett uppträdande som inte förväntas eller avkrävs något annat demokratiskt land.
-
Nyttja symboler och bilder som förknippas med traditionell antisemitism (till exempel blodsanklagelser eller påståenden om att Jesus dödades av judar) som representerande för Israel eller israeler.
-
Jämföra Israels nuvarande politik med nazisternas politik.
-
Anse att judarna är kollektivt ansvariga för staten Israels ageranden.
Antisemitiska handlingar är brottsliga när så har fastställts enligt lag (i vissa länder som till exempel förnekande av Förintelsen eller spridning av antisemitiskt material).
Brottsliga handlingar är antisemitiska när de mål som angrips, oavsett om det rör sig om människor eller egendom, till exempel byggnader, skolor, platser för religionsutövning och kyrkogårdar, är utvalda på grund av att de är, eller uppfattas vara, judiska eller förknippade med judar.
Antisemitisk diskriminering innebär att judar förnekas tillgång till möjligheter eller tjänster som är tillgängliga för andra. Sådan diskriminering är olaglig i många länder.
