Riktlinjer för undervisning om Förintelsen (Shoah)

Generellt sett ska undervisning om Förintelsen:

  1. Sprida kunskap om denna händelse som saknar motstycke i historien
  2. Bevara minnet av offren
  3. Uppmuntra lärare och elever att fundera över de etiska och andliga frågor Förintelsen väcker samt deras giltighet i dagens samhälle

Dessa målsättningar är tydligt skönjbara i följande definitioner av Förintelsen:

Under andra världskrigets täckmantel försökte nazisterna utplåna alla Europas judar och skapa sin nya "världsordning". För första gången i historien användes industriella metoder för att utrota ett helt folk. Sex miljoner människor mördades, bland annat 1 500 000 barn. Denna händelse kallas Förintelsen.

Nazisterna förslavade och mördade också: romer, fysiskt och psykiskt funktionshindrade, polacker, sovjetiska krigsfångar, fackföreningsfolk, politiska motståndare, samvetsfångar, homosexuella och andra i stort antal.

Imperial War Museum, London, Storbritannien

Förintelsen hänvisar till ett specifikt folkmord i 1900-talshistorien: den av Nazityskland och dess samarbetsländer statligt finansierade systematiska förföljelsen och utrotningen av den europeiska judendomen mellan 1933 och 1945. Judarna var de främsta offren - sex miljoner mördades. Romer, handikappade och polacker var också måltavlor för utplåning eller decimering av rasmässiga, etniska eller nationella skäl. Miljontals andra förföljdes hänsynslöst under nazisternas tyranni, t ex homosexuella, Jehovas vittnen, sovjetiska krigsfångar och politiska dissidenter.

United States Holocaust Memorial Museum, Washington DC, USA

Förintelsen var nazisterna och deras kollaboratörers mord på cirka sex miljoner judar. Från den tyska invasionen av Sovjetunionen sommaren 1941 till krigsslutet i Europa i maj 1945 försökte Nazityskland och dess medbrottslingar mörda varenda jude under sitt herravälde. Eftersom nazismens diskriminering av judar inleddes med Hitlers makttillträde i januari 1933 anser många historiker att detta är förintelseepokens början. Judarna var inte de enda offren för Hitlerregimen, men de var den enda grupp som nazisterna försökte utrota i dess helhet.

Yad Vashem, Jerusalem, Israel

Undervisning om Förintelsen kan och måste variera beroende på sammanhanget. För att skillnaderna mellan Förintelsen och andra folkmord ska bli tydliga bör jämförelser göras med urskillning och likheter också påvisas.

Det är bra att lägga följande tre frågor till grund för all undervisning om Förintelsen:

  1. Varför ska jag undervisa om Förintelsen?
  2. Vad ska jag lära ut om Förintelsen?
  3. Hur ska jag undervisa om Förintelsen?

Den första frågan är en orsaksfråga. Den andra frågan handlar om informationsurval och den tredje frågan handlar om lämpliga undervisningsmetoder beroende på elevgrupp. Riktlinjerna behandlar inte den första och tredje frågan. Dessa frågor behandlas på annat håll.

Förutom genom historieämnet kan man närma sig Förintelsen genom andra skolämnen, till exempel skönlitteratur, psykologi, religionskunskap, o s v.

Eftersom nationella och lokala åminnelseaktiviteter anses värdefulla är det tillrådligt att komplettera sådan verksamhet med utbildningsinsatser.

Förintelsestudiet måste utforskas inom ramarna för Europas historia som helhet. Vi uppmuntrar lärare att även utforska denna historia i ett lokalt sammanhang. Förintelsehändelserna ska placeras i sitt sammanhang genom att läraren berättar om:

  • Antisemitism
  • Judiskt liv i Europa innan Förintelsen
  • Första världskrigets följder
  • Nazisternas väg till makten

Beträffande historiska teman eller frågor med relevans för förintelseundervisningen kan lärare i utformningen av sin undervisning utforska bland annat de ämnen som följer nedan. När de gör detta kan de betrakta de historiska händelserna ur följande perspektiv:

  • Offrens
  • Förövarnas
  • Kollaboratörernas
  • De passiva åskådarnas
  • Räddarnas

 

1933-1939

  • Diktaturen i nationalsocialismens Tyskland
  • Judendomen i Tredje riket
  • Förföljelsens inledningsskede
  • De första koncentrationslägren
  • Omvärldens reaktioner

 

1939-1945

  • Andra världskriget i Europa
  • Nazismens rasideologi och raspolitik
  • Eutanasiprogrammet
  • Förföljelse av och mord på judar
  • Förföljelse av och mord på icke-judiska offer
  • Judiska reaktioner på den nazistiska politiken
  • Ghetton
  • Ambulerande dödspatruller
  • Lägersystemets expansion
  • Mordcentraler
  • Kollaboratörer
  • Motstånd
  • Räddning
  • Omvärldens reaktion
  • Dödsmarscher
  • Befrielse

 

Följder

  • Efterkrigstidens rättegångar
  • Krigsflyktingar, flyktingläger och emigration